Hej
Monica Ericson här.
Vintercyklist – Javisst!!
Att skriva i en blogg har jag aldrig gjort förut, men någon gång ska vara den första.
Jag är 59 år och bor ca en mil utanför Katrineholm. Jag hade egentligen beslutat mig för att cykla vintertid innan utmaningen dök upp. Det var en kollega som tipsade mig om detta så jag anmälde mig ganska omgående. Den första utmaningen i mitt fall var, att så fort det blev minusgrader så frös växlar och bromsar på min cykel. Men det löste sig snabbt i och med att kommunen erbjöd förmånscykel, så det var bara och kolla över vilken cykel som skulle passa mina behov. Det blev en Crescent 12 växlad, helt ok så här långt.
Än så länge har snö och is lyst med sin frånvaro så de veckor som hittills gått så har det varit utan fara för liv och lem då jag cyklar på vägar med tung trafik och inte så breda vägrenar. Det gäller att synas ordentligt och det tror jag att jag gör. Inköpte mig reflekterande jacka och byxor, samt bra lysen så jag både ser och syns.
Måste ge en eloge till biltrafikanter som till 99 % bländar av när vi har möte, och kör om med bra marginal till mig.
Jag både hoppas och inte hoppas på att det blir snö, snön lyser upp och ger ett trevligare landskap än detta gråa som vi mestadels möts av idag, såklart blir det besvärligare att cykla, men det är en utmaning i sig. Vi går ju också mot ljusare tider vilket är kul när man cyklar att följa ljuset dag till dag och vecka för vecka.
Fördelen med att cykla är såklart att komma ut i ”friska” luften då det blir mer inomhus under vinterhalvåret. För min del som bor på landet så märks det såklart på bensinräkningen, positivt på alla sätt.
7 veckor kvar på vintercyklandet, sen övergår vi i ”vanligt” cyklande.
Lycka till alla vintercyklister där ute, vi är bra!!
Hälsningar Monica
