En skumpig färd
En vacker höstdag gav vid oss av till skogen. Fördelen med att bo på en liten ort är att skogen
finns nära. Vi har skogen några kvarter bort men oftast blir det ändå att vi tar bilen till
skogen för att komma liiite längre bort så vi får vara liiite mera ostörda. Men den här dagen
tog vi cykeln.
Med lådan full med matsäck, liggunderlag och lingonburkar tog vi oss iväg. På gator och
cykelbanor svischade vi på som vi brukar. Men när vi kom in på grusvägen som skulle ta oss
sista biten in i skogen, den biten som gör all skillnad för att kunna leka ostört i skogen, så
kunde vi inte längre svischa fram. Några meter in på grusvägen kom de första groparna och
jag förstod varför min kollega Annika har svårt att cykla med cykeln hemma hos sig. Vi fick
skumpa fram i kanske 7 km/h för att inte skumpa av cykeln.
Några skumpiga minuterar in på vägen var vi framme vid målet. Vi möttes av en kulle full
med lingon och blåbär. Vi fick äta matsäck, fylla burkar med bär och leka kurragömma. Så
den skumpiga färden var snart ett minne blott!
/Elin
